Publicerad

Henrik ny bland lärarna

Henrik Wig från Falköping är ny lärare som kommer att undervisa på Allmän kurs och Grafisk design.

— Att skriva och läsa är två av mina stora intressen och jag ser verkligen fram emot intressanta möten där bokstäverna står i centrum, säger Henrik glatt i god fart på väg mot nästa möte såhär i kursstartstider.

henrik

Publicerad

Lomvandring med Jangis

Mannen, myten, legenden, Lars-Axel Jangbrand deltog häromdagen i återupprättandet av det stolta traditionen lomvandring. I korthet går det ut på att man går upp mitt natten, vandrar dit lommen bor och lyssnar till det sällsamma ropet från andra sidan.

När Lars-Axel, populärt kallad Jangis, invandrade från Östergötland kände han sig till en början lite vilsen i Tidaholm. Det fick honom att ta många tillfällen i akt att utforska Hökensås och de sjöar som där finns.

— Jag har nog varit vid alla sjöar på Hökensås genom åren och på lomvandringen häromdagen kunde jag bocka av den sista, Sydvattnet, berättar Jangis som också dristade sig till att skoja lite med hemsidans reporter när vi ringde upp för en intervju:

— Hallå, ja, det är Lars-Axel, förlåt, kan du prata lite högre, farbror har blivit lite lomhörd på gamla dar.

Från 1971 fram till att Lars-Axel gick pension 1998, höll han i traditionen att ta med sig deltagargruppen som bor på skolan på en vandring upp på Hökensås. Man måste starta tidigt, redan klockan två, för att smyga fram till små sjöarna i soluppgången. Det är då storlommen är som mest aktiv med sin mycket säregna sång. Eller läte. Eller lockrop. Eller är det just det rop från andra sidan som någon av våra stora nationalskalder kallat det. Sällsamt är det hur som helst.

— Just det här gången hörde vi inte lommen så mycket, desto mer hörde vi en samling råbockar som skällde. Om de var rädda för oss eller vi mer rädda för dem, låter jag vara osagt, säger Jangis.

De lärare som under dagen efter lomvandringen undrade allt om deltagarna helt hade tappat uppmärksamheten. Det var dock lite hörseln det var något fel på utan bara välförtjänt trötthet som tog ut sin rätt.

Och för dig som fortfarande undrar hur lommen låter, här har du chansen, glöm bara inte att skruva upp volymen på max.

 Foto: Maria Rickardt. Förutom bilden på Maria där hon kollar bilderna på kameran, den har Lars-Axel fotat.

Publicerad

Moa Andersson får Kommunals hedersomnämnande

Vår tidigare deltagare Moa Andersson, som gick kursen Konsthantverk med inriktning keramik, under åren 2007-2009, har återigen uppmärksammats för sitt projekt Tanter. Den här gången är det Sveriges största fackförbund Kommunal, som ger Moa pris i samband med årets stora kulturpris. Kommunals hedersomnämnande på 50 000 kr delas ut till kulturarbetare som skildrat, berikat och förändrat samhället.

Kommunals hedersomnämnande tillfaller Moa Andersson med följande motivering:

Skulptören och keramikern Moa Andersson tilldelas Kommunals hederspris. I sina skulpturer porträtterar hon kvinnor och ger en bild åldrandet. Moa Anderssons konst utmanar många av de bilder av kvinnor som dominerat konsten under århundraden. Genom att ge liv åt tanten återupprättar hon också kvinnan i det offentliga rummet. Moa Andersson har jobbat i äldreomsorgen och inspirerats av de kvinnor hon mötte i sitt arbete. Hon såg starka tanter som levde på sina egna villkor. Det är deras erfarenheter och kroppar hon gör synliga i sin konst. Det är konsthantverk bortom normer och förutfattade meningar. Det är skulpturer gjorda med stor värme och kärlek.  Men det är också en viktig berättelse om människan som är allmängiltig och politisk. Moa Anderssons konst är nyskapande och utmanar fördomar och förutfattade meningar.

 

Läs mer om Kommunals pris.

 

Läs mer om Moa och hennes arbete.