Finns det något roligare än att höra vedträna smattra och knastra, känna värmen som smeker ansiktet samtidigt som kylan gör sig påmind. Solen skiner och keramiken glöder. Spånet fattar eld när alstret landar i sin bädd. Röken virvlar upp likt änglavingar. Spänningen och energin går att ta på, känslorna virvlar runt i skratt och tårar, alla är förväntansfulla. Alla tar sina svarta klumpar och börjar skrubba, och likt magi börjar ögonen glittra i regnbågens alla färger. Tårarna bleknar i förtjusning av rakuns magi.
