Tea Lindström på Skövde konstskola har vunnit ett uppdrag att formge etiketten till en alkoholfri dryck som ska serveras på Elle-galan i Stockholm i april. Här berättar Tea lite om hur det är att tävla i design.
Grattis Tea! Hur kändes det när du fick beskedet att du vunnit?
Det kändes helt otroligt. Jag fick ett mejl veckan innan om att jag var en av fyra finalister, och redan det var ju superhäftigt. Samtidigt försökte jag att inte bygga upp för höga förväntningar. När mejlet med beskedet kom i måndags kändes det overkligt, nästan som en dröm. Jag kunde inte riktigt ta in det eller förstå vad det faktiskt innebar.
Hur fick du reda på tävlingen?
Jag fick den via ett mejl som min lärare vidarebefordrade från tävlingsarrangören. Det var en utlysning riktad till konststuderande där man skulle skriva lite om sig själv, varför man ville ha uppdraget och varför man passade för det. Man skulle också lämna in en portfolio. I briefen fanns ledorden gemenskap, Frankrike, elegans, lekfullhet samt detaljer och kontraster.
Vad tänkte du när du först läste uppdraget?
Jag fick rysningar längs ryggraden. Det kändes som att uppdraget sammanfattade alla mina livserfarenheter. Några år innan jag började på Skövde konstskola studerade jag haute couture på ett universitet i Paris, där jag bodde i tre år. Det kändes som handen i handsken, och jag visste direkt att jag bara måste söka.
Vad innehöll din ansökan?
Det var framför allt min portfolio som låg till grund, inte färdiga idéer för uppdraget. Jag hade med modeskisser från min tid i Paris och färg- och texturexperiment från konstskolan. Det var just de delarna som juryn fastnade extra mycket för. Jag skickade faktiskt in ansökan sista timmen innan deadline och hann bara inkludera en snabb skiss på en idé till etiketten.
Hur förberedde du dig inför ansökan?
Jag gjorde en del research kring varumärkets historia och visuella identitet för att förstå ledorden bättre. Jag tittade också på tidigare års bidrag. Utifrån det gjorde jag en mindmap för att hitta vilka delar av mitt konstnärskap som passade bäst. Min bakgrund inom modedesign kändes som en tydlig styrka och något som kunde särskilja mig.
Hur ser processen ut nu när du fått uppdraget?
Det är ganska kort om tid, så den största utmaningen är att skapa något jag själv är nöjd med. Jag har redan skissat på några idéer och bollat dem med företaget. Tillsammans har vi landat i två riktningar som jag känner mig trygg med att utveckla. Teamet har varit otroligt stöttande och gett mig ganska fria händer.
Hur vill du arbeta med designen?
Vi har pratat om att utforska den modeskiss-stil som jag visade i min portfolio. Jag vill börja med en skör, skissartad gestaltning och kombinera den med färgstarka och mer experimentella uttryck. Jag planerar att testa olika material och metoder och vara öppen för att nya idéer uppstår under processen. Jag kommer troligtvis att arbeta både analogt och digitalt.
Vad kommer att ta mest tid i arbetet?
Skissprocessen, helt klart. Att hitta något jag verkligen gillar kräver många variationer av samma motiv – i olika material, färger och uttryck.
Kan du berätta lite om din bakgrund?
Jag är uppvuxen i Falköping och går nu mitt andra år på Skövde konstskola. Jag hamnade där lite av en slump. Efter mina studier i Paris kom jag hem utbränd – det var en väldigt pressad och konkurrensutsatt miljö. Jag började läsa fristående kurser på distans, bland annat om kvinnliga surrealistiska konstnärer.
En dag gick jag på en föreläsning om surrealism på konstmuseet i Skövde, och där trodde föreläsaren att jag redan var elev på konstskolan. Jag visste inte ens att den fanns då, så jag frågade min mamma när jag kom hem. Hon svarade att hon hade sagt åt mig i flera år att söka dit. När det väl kändes som min egen idé sökte jag – och kom in. Det var lite som att hitta hem.
Hur har tiden på konstskolan påverkat dig?
Väldigt mycket. Jag började som ganska orolig och neurotisk, men utvecklades enormt både som person och konstnär. Jag lärde mig mycket om mig själv – vad jag behöver och hur jag fungerar. Det handlade också om att “olära” prestationskrav och perfektionstänk. I slutet av första året blev jag en av två stipendiater.
Inför andra året kände jag mig mer avslappnad, självsäker och optimistisk. Jag har fått flera fantastiska möjligheter genom skolan – som att volontärarbeta på Supermarket Art Fair i Stockholm, praktisera som utställningstekniker på konstmuseet och nu det här uppdraget.
Vad har den resan betytt för dig?
Utan min tid på Hellidens folkhögskola och Skövde konstskola hade jag aldrig haft självförtroendet att ens söka det här uppdraget. Det har varit en helt avgörande och transformativ erfarenhet.